Min värld faller samman.....

Var eviga dag är en kap för att överleva. Mitt psyke min själ eller min kropp vill inte vara med mig längre. Allt faller samman och kvar står jag knappt på mina ben. Jag är lika skör som en tändsticka. Varken mina armar eller baen vill inte vara med mig. Jag kämpar igenom var dag. Men tron på att imorgon blir det bättre. Morgondagen kommer och jag känner precis lika dant. Spänn bandet över bröstet som aldrig vill släpa oron i kroppen som aldrig vill försvinna från min värld. Skakningarna i händerna som inte går att blåsa bort.
Den röriga gröten som känns i hjärnan, hmm vilken tid och dag va det nu då? Eller va det igår jag skulle gjort något eller måste jag skynda dit nu? Dessa ord strömar igenom hjärna MINST sagt hela dagarna i ända. Fast jag tittade i almenakan för tre sekundersen kommer jag ihåg vad det stod. Jag blir rädd och oron sprider sig som löp eld igenom kroppen.
Hjälp mig och få bukt med allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0